Vi hette tidigare Sfph (Svenska föreningen för psykisk hälsa). I januari 2011 förenklade vi namnet till Föreningen Psykisk Hälsa. Målet är dock detsamma som tidigare, dvs att främja den psykiska hälsan på samhällsnivå. Under 2010 och 2011 utvecklas föreningen på flera sätt. Vi genomför seminarier och startar projektgrupper för att analysera skolhälsan och äldres psykiska hälsa. Vi utvecklar också vår Föräldratelefon, dit föräldrar kan vända sig för att tala med erfarna psykologer och socionomer kostnadsfritt.

Föreningen Psykisk Hälsa har sedan 1931 arbetat för att främja den psykiska hälsan på samhällsnivå. En av förgrundsfigurerna i starten var Viktor Wigert, professor i psykiatri vid Karolinska Institutet. Han åkte i maj 1930 till Washington där den första internationella kongressen om mental hygiene ägde rum. Viktor Wigert blir mycket inspirerad av sina upplevelser och försöker fånga så mycket som möjligt av den mäktiga mental health-rörelsen som växt fram i USA, och den moderna psykiatrin utanför sjukhusmurarna.

Den 23 april 1931 hålls på Läkarsällskapet i Stockholm ett upplysnings- och diskussionsmöte om psykisk hälsovård. Viktor Wigert är den drivande kraften bakom inbjudan. Dessutom står 31 personer bakom mötet: statsråd, borgarråd, riksdagsledamöter, generaldirektörer, läkare och pedagoger. Det är ett samhällsperspektiv på psykisk hälsa och ohälsa som kommer till uttryck i inbjudan. Det talas om förebyggande åtgärder på den psykiska folkhälsans område. Kunskapsspridning anses som viktigt, och inbjudan andas en tilltro till samhällsorgan som i tid kan ingripa när någon hotas av psykisk ohälsa.

Den 23 november 1931 samlas 225 personer och lyssnar till anföranden av Viktor Wigert, Emilia Fogelklou, Kerstin Hesselgren med flera, som alla belyser psykisk hälsovård ur olika synvinklar. Därefter förklaras Svenska föreningen för psykisk hälsovård bildad (Sfph).

Föreningens uppgift blir enligt stadgarna:

”att främja den psykiska hälsovården, till bevarande av psykisk jämvikt och hälsa hos friska personer, till förebyggande av nervösa och psykiska sjukdomstillstånd hos därav hotade personer samt till förbättrande genom ändamålsenliga vårdåtaganden av dem som drabbats av sådana sjukdomar.”

Rationalitet och humanitet

Sfph:s första år sammanfaller med den tid då Per Albin Hanssons folkhemstanke tar form. Det goda hemmet var förebilden för visionen om det goda samhället.

Ett nyckelbegrepp var hygien. Det stod inte bara för frånvaro av smuts, utan för ordning och rationalitet i samhället. Denna inställning kunde få som följd en hård inställning till individer eller grupper som inte förmådde inordna sig i samhällslivet. Rationalitet fick gå före humanitet. Spänningen mellan humanitet och rationalitet fanns också med i den färgstarka krets av föreningens grundare. I föreningens program finns bredden, mångfacetteringen, samarbetet över gränserna som kärntanke – en motvikt till en alltför långt driven samhällsrationalism.

Föreningen koncentrerade sig under den första tiden på upplysnings- och opinionsbildande verksamhet: föreläsningar, småskrifter och remissyttranden. Under dessa första år kommer många förfrågningar från enskilda personer om råd och upplysningar. Dessa besvarades av sakkunniga personer, oftast av professor Wigert.

De internationella förbindelserna är ett område som ligger Sfph varmt om hjärtat, och föreningen kan tack vare olika bidragsgivare, vara representerad vid flera europeiska kongresser.

1938 väljs Kerstin Hesselgren till sfph:s ordförande. Hon var en av de första kvinnorna i riksdagen, internationellt engagerad i Nationernas Förbund och medlem i Fogelstadsgruppen.

Efterkrigsåren

Under efterkrigsåren fram till 1950-talet blir mentalhygienisk rådgivning en betydelsefull pionjärinsats av Sfph. Föreningen framstår som framgångsrik banbrytare åt kommuner och landsting som var kloka nog att ta tillvara dessa möjligheter.

Under denna tid inleds också Sfph:s uppskattade broschyrverksamhet. Folderserien Ta barn på allvar som rör barn och unga ser dagens ljus. Ambitionen är att sprida dem till alla barnavårdscentraler runt om i Sverige, vilket föreningen fortfarande gör.

Under 1950-talet är Sfph mycket aktiv i starten av World Federation for Mental Health (WFMH) och medverkar i kongresser världen över.

Under hela 1950-talet finns en vision om en tidskrift som är förenlig med föreningens uppgift: att upplysa och informera. 1960 ges första numret av Psykisk Hälsa ut. Tidskriften ges fortfarande ut 4 gånger per år. Under 60-talet arrangerades också sociala klubbar för tidigare psykiatripatienter. Clarence Crafoord och Marianne Cederblad är under de första åren psykiatriska konsulter för klubbarna.

Under 1970-80 talet introducerar sfph familjeterapin i Sverige genom seminarier och utbildningar.

1971 startade sfph en monografiserie och monografierna ges sedan dess ut i en jämn takt.

Under 1980-talet börjar föreningen diskutera vad som kan göras inom förskola och skolan. Därefter genomförs föreläsningar och utbildningar för personalgrupper. Under 1990-talet fortsätter sfph att arrangera föreläsningar och kurser och att ge ut olika publikationer. Fortbildningen av personal utvidgas till personal inom dagvård, hemsjukvård och hemtjänst.

Föräldratelefonen startar 1996. Den är unik i sitt slag eftersom den bemannas av yrkesutbildade psykologer och socionomer med mångårig erfarenhet. Tusentals föräldrar har fått råd och hjälp genom åren.

Under 2000-talet har kunskapsspridningen fortsatt i form av publikationer och konferenser. 2003 startade kampanjen Rätten till psykoterapi.

Främja den psykiska hälsan och helhetssynen på människan

Sfph har under hela sin historia på olika sätt yttrat sig om psykatrin och den psykiska hälsan i samhället. Föreningen har gång på gång framhållit att mentalsjukvården/psykiatrin ska utvecklas till samma standard som landets övriga sjukvård.

Dessutom har föreningen fört fram hur viktigt det är att det finns ett intimt samarbete mellan psykiatri och medicin – som främjar en helhetssyn på människan.

Sfph har alltid betonat vikten av att den allmänna toleransen i synen på psykiska sjukdomar måste höjas. Staten, landstingen och kommunerna måste gå i spetsen för denna utveckling.