Jan Beskow, professor: Samhällets lidandeproduktion och behov av resiliens
Britta Alin Åkerman, professor: Första Hjälpen till psykisk hälsa, samt samverkansprojektet SPIS
Danuta Wasserman, professor: Riskbeteende och psykisk ohälsa hos unga i Europa
Michael Westerlund, fil dr: Psykisk hälsa, självmord och internet
Annelie Törnblom, doktorand KI: Föräldrars perspektiv på sina söners självmord

Temanumret ger en statistisk överblick, en teoretisk referensram för att förstå den suicidala processen, samt beskriver flera konkreta projekt för att arbeta suicidpreventivt. Numret lämpar sig därför bra för utbildningar.

Tidningen distribueras till alla medlemmar i föreningen och finns att köpa i välsorterade pressbyråer och pressstop-butiker. Lösnummer kostar 99 kr/st. Här kan du bläddra i temanumret och här kan du beställa lösnummer.

Än har dock inte dessa initiativ gett tydliga avtryck i självmordsstatistiken. Den stora minskningen i självmordstalen skedde på 1980- och 90-talen. Under 2000-talet har kurvan planat ut, och i åldersgruppen 15–24 år kan man till och med se en oroande ökning.

Varje år är det cirka 1500 människor som tar sitt liv i Sverige – 4 gånger fler än antalet trafikdödade. Bland barn i åldern 15-19 år sker det drygt ett självmord i veckan. Många föräldrar oroas över att deras barn ska dö i trafiken eller genom dödligt våld. Statistiskt sett borde de känna större oro för att deras barn ska ta sitt liv. Självmord är alltså ett betydande folkhälsoproblem.

Det verkar som om insikten om problemets omfattning börjar nå ut, men att vi fortfarande handskas valhänt med frågan. Många – även inom människovårdande yrken – är osäkra om hur man ska möta en suicidal person, och stödet till efterlevande behöver utvecklas, inte minst för att anhöriga själva har en överrisk att begå självmord.

I förlängningen kan dock alla bidra till att minska antalet självmord, bland annat genom att våga prata om ämnet. Tabustämpeln måste hävas. Att prata om självmord är inte farligt. Däremot är det farligt att ensam bära på mörka och suicidala tankar och aldrig dela dem med någon.

En viktig målgrupp är unga killar – mer än 70 procent av alla som begår självmord är män. Bland män i åldern 15–44 år är självmord den absolut vanligaste dödsorsaken. Från det att de öds är många män dåligt rustade att möta motgångar, separationer och annat som tyvärr hör till det normala i livet, och som kan leda till psykisk ohälsa och i förlängningen självmord. Skolan har här en nyckelroll i att stärka alla barns – inte bara flickors – sociala och emotionella kompetens. Vi hoppas att detta temanummer ger kunskap, idéer och inspiration till hur det suicidpreventiva arbetet kan utvecklas inom en mängd arenor.

Föreningens nästa bidrag till det suicidpreventiva arbetet blir ett projekt som inleds i höst, då vi startar en webbplats riktad till unga vuxna som mår psykiskt dåligt och kan vara självmordsnära.

Projektet fokuserar på unga män, och tanken är att erbjuda dem möjligheten att chatta, diskutera och maila frågor till specialutbildade volontärer. Filosofin bakom sajten är enkel: Att prata om självmord är ett skydd för livet.

Carl von Essen
Generalsekreterare Psykisk Hälsa

Vid seminariet talade Håkan Nyman, neuropsykolog, Anders Tengström, beroendeforskare, Marcus Mod, aktiv i föreningen Goodgame, och Daniel Kardefelt-Winther, forskare i internetberoende. Moderator var Carl von Essen, generalsekreterare i föreningen Psykisk Hälsa. Ett utförligare referat kommer i nästa nummer av tidskriften Psykisk Hälsa.

Ladda ner Daniel Kardefelt-Winthers presentation

Jordans film, för tydlighets skull benämnd ”Facebook Parenting: For the troubled teen” har laddats ner 31 miljoner gånger, och ledde till en debatt om föräldraskap. I flera omröstningar visade det sig att en betydande majoritet tyckte att Jordan gjorde rätt.  Många tycker det var dags att sätta ner foten mot krånglande bortskämda tonåringar. En av de få förnuftiga rösterna som försökte nyansera debatten var Dr Phil, en av USAs mest populär hälsokändisar. Kort efter händelsen lade dottern ut en film där hon bemöter pappans kommentarer och agerande.

Historien rymmer många intressanta och sorgliga aspekter, t ex att många verkar tycka det är ok att föräldrar uppfostrar sina barn offentligt, att det är ok att agera så brutalt som Jordan gör, och att man så ensidigt litar på faderns version av händelserna. Dotterns film och ursprungliga post på Facebook har inte fått en bråkdel av uppmärksamheten, trots att hon i sin film för fram allvarliga anklagelser mot pappan.

Carl von Essen
Generalsekreterare Psykisk Hälsa

Barbro Westerholm: Drömmen om ett bra äldreliv 2023
PC Jersild: Sekularingens betydelse för synen på åldrande och död
Ingvar Karlsson: Psykisk sjukdom i hög ålder
Per Allard: Äldrepsykiatri
Alexandra Pantzar: Nej, Elsa är väl inte deprimerad?
Susanne Rolfner Suvanto: Psykisk ohälsa hos äldre – Ett eftersatt område
Cecilia Melder: Existentiell hälsa – viktig vid åldrandet

Dessutom har numret en ny studie om socialtjänstens insats kontaktfamilj, artiklar om hemmasittare, den antidepressiva medicineringens psykologi och begreppet allians, samt kommentarer om filmen ”Play” och Lundsberg.

Lösnummer kostar 99 kr och kan beställas via vårt lager här, eller genom att köpa tidningen på något av de 40 Pressbyråer eller Press Stop-butiker där den numera finns till salu.

Stationen vann Stora Radiopriset 2009 i närradioklassen och det är fullt begripligt. Lyssna på dem

Fontänhuset är en brukarförening med lagom distans och rätt attityd, om man får använda de begreppen. Jag tror att deras insatser, såsom Ångestparaden, gör mer för att påverka attityderna till människor med psykisk ohälsa än alla statliga reklammiljoner som pumpas ut i samma syfte. Bottom-up funkar bättre än top-down.

Carl von Essen
Generalsekreterare

Vid dagens seminarium presenterades också en studie av Bo Vinnerljung (bilden), professor i socialt arbete vid Stockholms Universitet, som visar att insatsen inte har någon långsiktig effekt, och att de barn som får insatsen löper betydligt större risk att drabbas av bl a psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet.

Lotta Berg Eklundh, fil lic som har intervjuat många kontaktfamiljer som en del av licentiatavhandling om insatsen, påpekade att det är en insats som fortsätter att vara populär, även för barn i tonåren, och som tycks vara vanligare än insatsen kontaktperson.

”Vi tror att insatsen kontaktfamilj kan fungera om den ges ett tydligt och konkret innehåll och om alla parter får ordentlig information, utbildning och handledning,” säger Psykisk Hälsas generalsekreterare Carl von Essen. ”Till exempel skulle kontaktfamiljerna kunna få i uppgift att ge läs- och skolstöd till barnen. Med förbättrade skolresultat ökar möjligheterna till en positiv livsutveckling och en god psykisk hälsa.”

Läs debattartikeln i SvD.se

Ladda ner Psykisk Hälsas enkät om insatsen kontaktfamilj

Ladda ner Bo Vinnerljungs studie: Bo Vinnerljung Insatsen KF-KP

Ladda ner Lotta Berg Eklunds presentation Om barn i kontaktfamilj SFPH 120214 LBE

Jag har alltid försökt hävda att vi blir fredligare, men hittills har jag baserat min tes på någon slags magkänsla. Tills nu.

Den amerikanske psykologen Steven Pinker har utrett frågan med en imponerande nit i boken ”The better angels of our nature – the decline of violence in history and its causes”. Pinker (eller kanske snarare en stab av researchers får man förmoda) har gått igenom mängder med data om krig, folkmord, mord, dödsstraff och andra yttringar av våld för att se vart kurvorna pekar.

Människans historia, sedd ur detta perspektiv, är ingen munter läsning. Vi har genom århundraden gjort oss skyldiga till avskyvärda handlingar. Ändå är trenden positiv. Pinkers slutsats efter 800 sidor är att människan har blivit allt mindre våldsam.

När Pinker analyserar orsakerna till minskningen pekar han dels på samhällsutvecklingen i stort, dels på människans inre drivkrafter. Han väger människans ”inre demoner” (såsom maktbegär, hämnd, utopiska idelogier och sadism), kontra människans ”änglar” (empati, självkontroll, moral och förnuft). Och i slutändan menar han att det är fem historiska krafter som gynnar en minskning av våldet: framväxten av rättsstater, handel, ”feminisering”, kosmopolitanism/globalisering och rationalitet/förnuft.

Pinker punkterar många myter på vägen, en av dem är att 1900-talet ska ha varit det blodigaste århundradet i mänsklighetens historia. Förvisso hör andra världskriget och Förintelsen till de värsta epokerna i våldets historia, men ur ett historiskt perspektiv har den yttersta konsekvensen av krig sällan varit att ”bara” besegra fienden; syftet har varit att förinta fienden till sista man, inklusive fiendens familjer och samhällen. Räknar man in offren för plundring, svält och sjukdomar i spåren av krig stiger dödssiffrorna för tidigare former av våld markant. Och ställer man antalet offer i relation till världens befolkning framstår tidigare epoker som ännu mer blodiga.

Det som kan tyckas märkligt är att så få har försökt göra denna analys tidigare. Skälet är enligt Pinker att historiker har ryggat för ”body counts”, dvs att faktiskt försöka kvantifiera våld. Denna nya granskning av våldets historia har fått fler efterföljare än Pinker och har numera t o m en term: atrocitologists.

Långt ifrån alla Pinkers påståenden är okontroversiella. Till exempel har hans teser om att tidigare kulturer varit mer våldsamma ifrågasatts. Se t ex dessa insiktsfulla kritiska kommentarer på amazon.com. Och visst kan man ifrågasätta urvalet av fakta. En detalj som jag själv stör mig på är hans påstående om att Hitlers s k Einsatzgruppen mördade fler personer än gaskamrarna. Det stämmer definitivt inte med majoriteten av andra källor om förintelsen. Men den stora bilden är tydlig och svår att motbevisa: Vi blir mindre våldsamma.

En aspekt som Pinker kortfattat berör men gärna hade kunnat skriva mer om, och där han har expertkunskap till skillnad från de flesta andra områden som han berör, är den eventuella biologiska förklaringen: Kan minskningen av våldet tillskrivas biologisk evolution? Det är inte orimligt att de individer som har en genetisk uppsättning som bättre lämpar sig för det modernare, fredligare samhället överlever bättre och gradvis utgör en större andel av den totala genbanken.

Pinkers bok kom ut i oktober 2011 och har valts av New York Times som en ”Notable Book of the Year”. Den kan absolut rekommenderas, inte minst för att den täcker så många områden som är centrala för mänskligt beteende.

Carl von Essen

Barbro Westerholm, som är riksdagsledamot och fd Generaldirektör för Socialstyrelsen, talade vid seminariet tillsammans med författaren PC Jersild, religionspsykologen Cecilia Melder, utredaren och författaren Susanne Rolfner Suvanto och forskaren Alexandra Pantzar, doktorand  specialiserad på depressioner hos äldre.

Pantzar framhöll att depressioner hos äldre är en underdiagnosticerad och underbehandad åkomma. Hennes presentation kan laddas ner härDepression_PsykiskHälsa_20120112.

Samtliga talares bidrag kommer att publiceras i nästa nummer av Psykisk Hälsa, som är ett temanummer om åldrande och psykisk hälsa. För att bli medlem och få temanumret om äldre kan du klicka här.

I en kommentar till statssekreterare Karin Johansson skriver föreningen att ”det brittiska projektet ”Mental Capital and Wellbeing” och den norska s k ”Tiltaksrapporten” har lyft fram brister och möjligheter i de brittiska och norska systemen för vård, utbildning och omsorg. Dessa gedigna analysarbeten gör det lättare att se t ex hur ungas psykiska hälsa kan främjas på alla plan, eller hur man systematiskt kan arbeta med suicidprevention.”

Föreningen ställer sig också tveksam till den nuvarande ansvarsfördelningen mellan Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet är otydlig, och riskerar att leda till att folkhälsoarbetet behandlas på ett styvmoderligt sätt. Föreningen att regeringen, i samband med den pågående översynen av myndighetsstrukturen, bör överväga en sammanslagning av Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet för att minska dessa problem.

Föreningens synpunkter har framförts skriftligt och i en hearing på Socialdepartementet. Läs kommentaren här: Hearing folkhälsopolitiken 2011